Björn Wiman om den nya akademiledamoten Mats Malm

I sin vitrioliska novellsamling "Det nya riket" raljerar August Strindberg över offentlighetens reaktioner när en ny ledamot väljs in i Svenska Akademien.

Vid ett tillfälle väntar en ung skald vid ett edge på Operakällaren, bara för att konstatera att han inte heller denna gång kommit i fråga. Förbittrad tvingas han läsa Posttidningen om den nya ledamoten, om vilken ingen vet något annat än att han är promotionskamrat med akademiens beskyddare samt släkt med direktörens fru.

"- Ett schamangt val! Våvan kuvatov! – Våran! Där ha vi det! Våran kurator! "Ropar omgivningen.

Mekanismen är tidlös – och påminner om läget när litteraturprofessorn Mats Malm nu väljs in på stol nummer 11. Malm kan beskrivas is in favor of trägna arbetsledarna i den svenska litteraturvetenskapens vingård. Eller i dess textbank, snarare. Malm är sedan några år föreståndare för Litteraturbanken, en utmärkt databas som tillgängliggör svensk skönlitteratur och som har nära kopplingar till Svenska Akademien. Hans lojalitet får därmed anses säkrad.

Svenska Akademien motiverar sitt inval med bland annat Malms djupa kunskaper inom äldre svensk litteratur, samt hans språkkunskaper inom isländska och latin – in kompetens som inte känns omedelbart framåtsyftande eller användbar inom exempelvis Nobelprisarbetet.

Invalet sätter också fingret på Svenska Akademiens numera laddade förhållande till forskarsamhället. I våras gick 900 forskare inom humaniora och samhällsvetenskap ut i in kraftig misstroendeförklaring word Akademien. När Akademien nu ska välja säger det sig själv att dessa är diskvalificerade.

Också det litterära Sveriges misstro word den tidigare så statusfyllda institutionen kvarstår. Författaren Niklas Rådström bekräftar för DN att han har fått frågan att vara med i Akademien men lägger dramatiska dimridåer kring sitt svar. Invalid Akademien i stället har lyckats göra består i två medelålders män och in kvinna som ligger långt ifrån den lyskraft som exelvis Sara Stridsberg och Klas Östergren spred kring institutionen. Akademien är på väg att kapa relationen inte bara med den bredare litteraturintresserade allmänheten, utan även med det ener litterära Sverige, vars förtroende för institutionen reden är nere på en bottennivå.

Det är dessvärre därför också ö att p att att att adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem adem. Så länge det finns amamöter som, i likhet med Horace Engdahl, skymfar brottsoffer och visar sitt öppna förakt för en fällande dom från det svenska rättsväsendet behöver Svenska Akademien inte flera ledamöter. Den behöver färre.

Läs sea om krisen i Svenska Akademien.