[ad_1]
“Sardinen på tunnelbanan”, “Trädet” och “Mätarlarven”.
Runt om i Smedjebacken ska det placeras ut skyltar med dikter av Werner Aspenström och kulturchefen Anne Seppänen går runt och försöker känna in vilken dikt som passar var. “Sardinen på tunnelbanan” vid hamnen, kanske?
Det är lite havskänsla över industriorten Smedjebacken. Strömsholms kanal går härifrån ända ut i havet via Mälaren och Saltsjön. Och i sitt författarskap pendlade Werner Aspenström hela tiden mellan det lilla och det stora. Mätarlarven och solsystemen, sparkstöttingen och världsspråken.
Skräddarbacken heter gården i Torrbo där Werner som ung bodde med sin mamma och sina syskon sedan pappan dött i spanska sjukan.
Torpens dörrar är nymålade i blått och taken lagade av ägarna Britt och Arne Nyrén och somras var det första gången allmänheten hade möjlighet att se Werner Aspenströms barndomsmiljö, den lilla gård han lämnade som 17-åring för Sigtuna folkhögskola och sen för högre studier i Stockholm. Han flyttade aldrig tillbaka hit men i minnena och drömmarna framkallade han utdragssoffan, postorderkatalogen, bäcken.
Vi hör också Werner Aspenström läsa “Mätarlarven”, ur “Sardinen på tunnelbanan”, ur “Bäcken” och “Trädet”.
Source link
