Martin Jönsson: När Trump tystar journalister agerar han som en diktator

Lät det där bekant? Det är det, men det senaste året har vi nästan upphört med att påpeka dessa så viktiga fakta, helt enkelt därför att det blivit för tjatigt att göra det varje vecka.

Till en början var det en nyhet att Vita huset och presidenten förnekade fakta och förvanskade verkligheten, med resonemang om ”alternativa fakta”. Sedan hände det så ofta att det inte längre gick att behandla som en nyhet. 

Till slut har vi nästan vant oss, även om faktagranskare på all världens redaktioner fortsätter att göra sin outtröttliga faktakoll av det de hinner med, men när bisarra påståenden, helt utan faktatäckning, blir en del av ett dagligt bombardemang uppstår någon form av lögn-utmattning, så att varje enskilt utspel inte längre kan hanteras och bearbetas. Vilket förstås är den högst medvetna taktiken.

På samma sätt är det med den konsekventa aggressionen mot journalistiken. ”Folkets fiender”. ”Fake news”. Målet har hela tiden varit att reducera granskande, faktabaserad journalistik till blott en åsikt – och sedan hävda att ifrågasättandet av journalistiken enbart är annan åsikt.

Greppet finns på många håll, även i den svenska debatten, men ingen har, i ett land som på papperet fortfarande är demokratiskt, drivit det så långt som Donald Trump.

Hans vendetta mot CNN:s Jim Acosta är bara ett exempel. 

Jim Acosta är bara 47 år gammal, men en av de mest erfarna politiska reportrarna som varit verksam i Vita huset. Han bevakade politik för tv-bolaget CBS, men bytte sedan till CNN, där han klättrade i karriären till att bli deras ledande politikkorrespondent och sedermera huvudansvarig för rapporteringen från Vita huset.

Han har gjort sig känd för sin integritet och för att framhärda i att ställa obekväma frågor tills han får svar på dem. Det gjorde han redan under Obama-administrationen, men det är under president Trump han hamnat i verkligt fokus. Redan under valkampanjen hånade Trump honom från scenen och sade ”Jag har sett dig på CNN. You’re a real beauty”.

Under Trumps första möte med pressen i januari 2017, innan han formellt tillträdde, var det Acosta som försökte få ordet och ställa frågor, men Trump avfärdade honom gång på gång med ”you are fake news”.

Acosta har dock framhärdat: lugnt och metodiskt. På de pressträffar som hållits med först Sean Spicer och sedan Sarah Huckabee Sanders har han borrat i just uttrycket om ”folkets fiender” och försökt få administrationen att förklara vad de menar. På vilket sätt är journalister som ställer sina frågor folkets fiender? 

Konflikten har eskalerat och efter tisdagens mellanårsval var det närmast bisarra scener som utspelades med en fingerpekande president och en reporter som bara försökte få svar på rimliga frågor.

Efterspelet blev ännu mer bisarrt. Natten till i dag kom beskedet att Jim Acosta stängs av från Vita huset på obestämd tid.  Som svepskäl uppges att han ”lagt händerna på” en Vita huset-anställd, som försökt ta hans mikrofon – vilket motbevisas av filmupptagningarna från pressträffen. 

Vita husets presskår har protesterat mot avstängningen. En rimlig reaktion vore förstås att de alla kollegialt skulle vägra att delta i kommande pressträffar. Frågan är dock om det skulle vara effektivt eller bara att sätt att gå presidentens ärenden. Han har redan lyckats avskaffa de dagliga pressträffarna och ersätta dem med  sina egna, oregerliga framträdanden. Att slippa pressen vore det bästa han kunde tänka sig: då skulle all kommunikation ske via egna propagandakanaler som Fox News.

Det stora problemet är att ingen tycks bry sig. Presidenten tystar och bestraffar ”oliktänkande”, vilket är en omskrivning av journalister som gör sitt jobb, Så beter sig diktatorer. Nu sker det, dagligen i USA, och vi är så uttröttade att vi knappt orkar reagera.