Oscarsvinnaren hyllar Jila Mossaed | Göteborgs-Posten

Asghar Farhadi har just anlänt till Stockholm för att ta emot filmfestivalens utmärkelse för särskilt visuella filmskapare. Den iranske regissören tillhör den lilla utvalda skara som Oscarsbelönats två gånger i kategorin bästa icke-engelskspråkiga film: dels 2012 för Nader och Simin – En separation och dels 2017 för The salesman.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Bli prenumerant här

Hans nya film Alla vet är en intensiv dramathriller med Penelope Cruz och Javier Bardem i huvudrollerna som öppnade årets filmfestival i Cannes.

Enkelt och samtidigt dramatiskt

Nu visas den på Stockholms filmfestival och GP träffar den lågmälde iranske regissören, med sin exakta iakttagelseförmåga, på ett hotell vid Nybrokajen inför kvällens prisutdelning.

Alla dina filmer utspelar sig i vardagliga situationer, där människorna råkar ut för radikala livsförändringar. Varför är dessa vardagsmiljöer så viktiga för dig?

–Vår vardag är ju ofta väldigt långtråkig och det finns något i den som är allmängiltigt och igenkännbart. Det skapas dynamiska situationer när det invanda rubbas och du tvingas förändra dig. Min film En separation till exempel, kretsar kring en i grunden väldigt enkel situation: en man och en kvinna som vill skilja sig. Det är på samma gång enkelt och oerhört dramatiskt. Alla mina filmer kännetecknas av detta: hur vardagslivet och dramat vävs samman.

Du är också väldigt lyhörd för kvinnors situation, och verkar ha lätt för att uttolka och gestalta kvinnors vardag?

– Ja, fast när jag skriver manus tänker jag initialt aldrig i termer av kön, det får forma sig under processen. När rollfiguren väl visar sig vara en kvinna så försöker jag gå in i henne och verkligen se situationen ur hennes synvinkel. Det måste vara mitt undermedvetna som hjälper mig.

LÄS MER: Filmrecension The salesman

Ashgar Farhadi, understryker att det är kvinnorna i hemlandet Iran som står för hoppet:

– Just nu är det de iranska kvinnorna som är mest aktiva och kreativa. De jobbar hårdare än männen och tar mer ansvar. Fler kvinnor än män studerar också på universitet. Jag upplever det som att kvinnor tänker mer på framtiden, medan män i högre utsträckning intresserar sig för det förflutna.

Stolt över Jila Mossaed

Att poeten Jila Mossaed, numera verksam i Göteborg, valts in i Svenska Akademien gör honom glad:

– Jag såg en intervju med henne och förstod att hon valts in. Många av mina landsmän som på grund av regimen bosätter sig i andra länder får en tuff start och måste kämpa hårt. Att Jila Mossaed nu blir invald i Svenska Akademien – det gör mig stolt ända in i hjärtat.

Asghar Farhadi gör en gest med handen och tillägger:

– Först och främst för att hon är kvinna. Men också för att hon är från Iran.

LÄS MER: Jila Mossaed: “Poesi är som en hjärnattack!”

Hans kollega, regissören Jafar Panahi, har belagts med reseförbud och inte kunnat besöka filmfestivalerna i Cannes, Berlin och Venedig där hans filmer tävlat och vunnit pris. Farhadi protesterade mot detta i Cannes i våras. Han bojkottade också Oscarsgalan i fjol på grund av Trumps inreseförbud för iranier med flera.

Tvingas hantera censuren

Även Asghar Farhadi har påverkas av den iranska filmcensuren:

– Självklart märker jag av den. Den får mig att tänka på hur jag uttrycker mig: mindre direkt, mer visuellt och på ett sätt som gör att tittarna själva får fylla i, använda sin fantasi och uppfattningsförmåga. Censuren är som en sten som sänks ner i ett vattendrag. Den är ett hinder men du hittar oftast vägar att ta dig runt och förbi. Vissa gånger kan ett hinder till och med stimulera till nyskapande, eftersom du tvingas tänka ut nya sätt att uttrycka dig på.

Bedömningen varierar från film till film.

– En film som är ok ena dagen kan förbjudas eller censureras nästa. Hur de som bedömer filmerna resonerar är lika oberäkneligt som vädret, konstaterar Asghar Farhadi.

“En ocean att ösa ur”

Han arbetar med många kvinnor i nyckelpositioner i sitt filmteam, och berättar att fler kvinnor än män just nu är aktiva som filmregissörer i hemlandet.

– Det är en global fråga att försöka förbättra villkoren för kvinnor i filmbranschen, #metoo kommer nog på sikt att hjälpa till att skapa en förändring, det tror jag. Men det kommer att ta tid.

Dina filmer handlar nästan alltid om skilsmässor och om dålig kommunikation i parrelationer. Varför återkommer du gång på gång till detta tema?

– Relationer människor emellan är ett så rikt ämne, så oupphörligt intressant. Det är som en ocean att ösa ur. Hur vi beter oss mot varandra intresserar oss alla och väcker starka känslor. Särskilt de nära relationer vi har inom familjen.

Vad har du lärt dig av dina egna filmer när det gäller detta?

– Oj, jag får ständigt nya insikter i samtal med publiken. Den största lärdomen hittills är att varje rollfigur, varje människa, måste ha rätt att göra fel, och begå misstag. När vi inser att vi inte själva är ofelbara blir det svårare att fördöma andra.

Även om Asghar Farhadi vunnit en rad priser inklusive Oscars, en guldbjörn och en guldpalm betyder Stockholm visionary award något speciellt för honom:

– Jag uppskattar faktiskt det här priset lite extra mycket, eftersom jag tänker på att det delas ut i Ingmar Bergmans hemland, i Strindbergs hemstad. Jag får ta emot priset i skuggan av dessa giganter!