[ad_1]
Det handlar om det uppmärksammade fall där en KS-läkare slagit larm om att han under flera års tid utsatts för antisemitiska trakasserier från en överläkare på sjukhuset. Enligt anmälan ska detta ha tagit sig uttryck i försvårande för läkaren att delta i internationella konferenser och forskning, sämre löneutveckling än jämförbara kollegor och spridning av grovt antisemitiska nidbilder och texter på sociala medier.
Ytterligare två läkare uppger att de trakasserats på liknande sätt. Sjukhusledningen har av allt att döma inte velat förstå vad saken gäller och har tidigare sagt nej till att träffa såväl representanter för Svenska kommittén mot antisemitism som Simon Wiesenthal-centret.
Nu ska tillförordnade sjukhusdirektören Annika Tibell ändå träffa dessa organisationers företrädare. Frågan är om det hjälper. Som Svenska Dagbladet beskrev i en nyhetsartikel på måndagen har nämligen sjukhusledningen också försökt stoppa läkarens advokat, Sebastian Scheiman. Motivet har varit att Scheiman skulle vara ”partisk” eftersom han själv har judisk bakgrund och att han själv uttryckt uppfattningen att de anmälda händelserna är tydliga exempel på antisemitism.
Karolinskas ledning känner marken gunga under sig och ledningens jurist reagerar genom att själv ge uttryck för antisemitiska tankegångar som om de vore relevanta och rimliga. Det är ju, som Anne Ramberg konstaterar, grundläggande i en rättsstat att en advokat ska vara lojal med sin klient. Men när det handlar om en judisk klient och en advokat med judisk bakgrund blir lojaliteten plötsligt ett uttryck för otillåten partiskhet.
KS-juristen försöker nu göra gällande att han inte ens insett att Scheiman är jude och att allt bara handlat om att dennes roll på något sätt skulle vara oklar. Men vad är det som skulle vara oklart? Som Ramberg konstaterar är det vanligt och naturligt att den som behöver ett rättsligt ombud söker sig till någon som man känner förtroende för och som man tror kan förstå vad saken gäller. Det gäller naturligtvis i särskilt hög grad om man anser sig vara diskriminerad eller utsatt för trakasserier på grund av sin härkomst.
Det kan inte vara en nackdel om en advokat som engageras i ett fall där antisemitism är den avgörande fråga som ska bedömas också vet något om ämnet i förväg. Men det viktiga är som alltid lagen i sig och de övergripande normer som lagen är ett uttryck för. Lagen ska utgå från och skydda allas lika rätt, utan hänsyn till personlig bakgrund. Att hävda den principen är inte att vara ”partisk” till förmån för den ena eller andra gruppen utan att försvara rättssamhällets grunder.
Är det en tankegång som är ny för ledningen på Karolinska?
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör
[ad_2]
Source link
