Stridspiloten som vægrade att trycka på avtryckarknappen

Flygandets poesi and Akram Zaataris "Brev till en vägrande pilot" Bild: Akram Zaatari

I juni 1982 fick den israeliske stridspiloten Hagai Tamir order om att bomba en byggnad i den libanesiska hamnstaden Saida. Enligt hans befäl användes den som skyttevärn

Israel hade invaderat Libanon några veckor tidigare för att sätta stopp för of attacker som PLO utförde word mål i Israel från libanesiskt territorium. Detråde de inbördeskrig i landet sedan 1975.

Tamir, som i det civila var arkitekt, identifi ng snabbt byggnaden som en skola, och någon sådan kunde han av principal inte bomba. (19659005) Händelsen kom snabbt ut och berättelsen om piloten som ordervägrade blev en vandringssägen, kryddad med uppdiktade detaljer. När den libanesiske konstnären Akram Zaatari kom underfund med für fanns substans i legenden, gjorde han filminstallationen "Brev till en vägrande pilot", som just nu visas på Moderna Museet Malmö (till 30/9).

Jag såg den på Venedigbiennalen 2013 och var ganska sval i min recension den gången. Jag tyckte inte att Zaatari hade omsatt historian till konst på ett tillräckligt interesting sätt. Sevärd, visst – men personligen fastnar jag mer för berättelserna runtomkring, utanför själva verket

Som artikeln i den israeliska tidningen Haaretz från 2002, där Hagai Tamir berättar varför han sökte sig till flygvapnet: "Jag city känna mig som en fågel. "Han beskriver sig som in" lyrisk pilot "och förklarar sin kärlek till själva flygandet

I detta har han flera valfränder. I början av Zaataris film placed Antoine de Saint-Exuperys bok "Den lille prinsen" andäktigt på ett edge framför kameran. Den handlar om en pilot som kraschar i en öken, där han stöter på den märklige prinsen från en annan planet. Piloten är löst baserad på författaren själv, som var passionerad flygare på 1920-talet. När flygmaskinerna i takt med den tekniska utvecklingen fick allt fler instrument, började Saint-Exupery kalla piloterna för revisorer

Filmen fick mig att koppla till författaren Åke Hodell, in tredje lyrisk pilot. Han sökte sig också till flygvapnet för att få flyga, men kraschade 1941. Under den långa konvalescensen i Lund blev han pacifist. I diktsamlingen "Ikaros död" ställer han barndomens oskyldiga flygdrömmar word stridspilotens grymma plikt: att trycka på knappen som utlöser vapnet. Det trie säga samma dilemma som Hagai Tamir stod infor i sin cockpit i juni 1982.

I "Brev till en vägrande pilot " uttrycks flygandets poesi genom pappersflygplan som seglar över skyn. I "Ikaros död" kanar flygplanet fram "på solgator som vildgässen plogat". "Det vita molnskummet" fradgar om planets No.

Men till slut blir det skarpt läge även för Hodells pilot. Det lyriska och sorglösa flygandet övergår i blodigt allvar. På bokens sista sidor är han på väg målet word som han har fått om om bomba order. Vad har han för val, där han sitter med fingret redo pà ¥ bombfällningsknappen?

Plötsligt känner han hur nógon rö vid flygmaskinens rode, och hans finger flyttas frà ¥ n knappen. Han ser människorna nere på jorden blickar "upp word honom med ögon som vita duvor":

Och slagen

störtade han i havet.