Gudrun Schyman slutar som partiledare för Fi

När det stod klart att Feministiskt initiativ landade på 0,45 procent i riksdagsvalet och därmed hade tappat mer än åtta av tio väljare, tänkte Gudrun Schyman att detta var fel tid att avgå. Men så ändrade hon sig.

– Min första tanke efter valet var att jag nog inte kunde gå nu, när alla deppade, och att det skulle verka som att jag lämnade ett sjunkande skepp. Men så är det ju inte. För även om vi gjorde ett sämre valresultat än vi hade hoppats är partiet mer stabilt än vi har varit tidigare. Vi hade listor i ett sextiotal kommuner, och över hundra lokala grupper.

Så vid nästa kongress ställer Gudrun Schyman inte upp för omval som en av Feministiskt initiativs två partiledare, vid sidan av Gita Nabavi.

Gudrun Schyman blir dock kvar i Fi, försäkrar hon, men i en ny roll som ledare för den politikerskola som ligger i startgroparna, ”Fi Akademi”. Nästan alla som engagerar sig i Fi, förklarar hon, är helt nya inom politiken och kan behöva lära sig vad det innebär att vara förtroendevald och hur politik fungerar, vad man gör och inte gör. En portion statskunskap, en portion etik.

– Traditionella partier och fackförbund har sina kursgårdar, vi gör det här. I stället för att jag reser överallt, får folk nu komma till mig.

Hon blir också kvar i kommunalpolitiken i Simrishamn.

Flera gånger återkommer Gudrun Schyman till resorna hon gjort runtom i Sverige, under året och under valrörelsen, och om hur rekordmånga entusiastiska människor hon mött. De valde likväl inte att till slut lägga sina röster på Fi, som gjorde ett katastrofval på nationell nivå. Lokalt fick partiet mandat i 13 kommuner, lika många som 2014.

Under valrörelsen drunknade jämställdhetsfrågorna i hög grad, trots månaders uppmärksamhet på metoo. 

– De andra partierna ansträngde sig för att inte göra metoo till en partipolitisk fråga. Man sa ”vi fördömer” och frågan avpolitiserades. Jämställdheten blossade upp när Kristdemokraternas Ebba Busch Thor pratade om faran för prussiluskor i förskolan. Men det handlade om bakslag, om konservativa angrepp på kvinnors rättigheter, på aborträtten.

Hur kom det sig att Fi inte bättre kunde kapitalisera på metoo?

– Våra medlemmar finns inne i metoo, vi är med i hashtags och inne i rörelsen. metoo är inte slut. Den fortsätter, och kommer att göra länge än. 

Gudrun Schyman talar snabbt och energiskt. Hon beskriver också en ond cirkel:

– När vi tappar i en opinionsmätning, leder det till att vi utesluts från debatter. Vi bjuds inte in, tidningarna slutar redovisa våra ståndpunkter i genomgångar. Vi hamnade i  medieskugga och för ett parti utan pengar, som vårt, är det inte lätt att nå ut då. 

När Fi grundades 2005 var det efter en diskussion om påverkansformer, där det inte initialt var självklart att det var ett politiskt parti man skulle bli, utan kanske något annat, som ett studieförbund.

– Men ska man påverka måste man vara med där problemen formuleras, det såg vi inte minst under det här valet. Om man kallar jämställdhet ett ”särintresse” och undrar vad man ska göra åt det, får man helt andra svar än om man ställer frågor om grundläggande samhällsstrukturer. Problemformuleringen är helt avgörande.

Nätverket Stödstrumporna, som bildades 1994, bidrog till att andelen förtroendevalda kvinnor inom svensk politik ökade kraftigt. Men representation i all ära, menar Schyman, löser fler problem än just representationen.

– Tio år senare såg vi att inte mycket hade hänt inom andra frågor som handlar om kvinnor, som våld, villkor, löner, utsatthet. Det finns ingen automatik i representation: alla kvinnor är inte feminister, alla feminister är inte kvinnor. Partierna är också patriarkala, de har fortfarande kvinnoförbund, inga mansförbund. Varför inte?

Mot den bakgrunden bildades Feministiskt initiativ 2005. Fi fick 0,7 procent i valet 2006, 0,4 valet därpå och 3,1 procent 2014. I år backade man. Även utan riksdagsplats har man varit en blåslampa, menar Gudrun Schyman:

– Andra partier tvingas förhålla sig till oss. Titta hur det var inför EU-valet 2014, då kampanjade Liberalerna för ”feminism utan socialism”; Vänsterpartiet kontrade med ”feminism och fett med socialism” – vi hade: ”feminism – extra allt!”

Hon ler. Flackar aldrig med blicken, lägger energi bakom orden.

Fi fick ett mandat i EU-parlamentet.

Gudrun Schyman tror att Fi också bidrog till att Stefan Löfven kom att kalla sin regering ”feministisk”, och att Margot Wallström gjorde stor sak av en feministisk utrikespolitik. 

Ändå är det helt andra politiska krafter som har medvind just nu, som nationalismen? 

– Ja, just nu har nationalismen fart, men det organiserade motståndet mot den sker det ofta ur en feministisk, intersektionell utgångspunkt. Feminismen och nationalismen är de stora motpolerna. Det, tror jag, kommer att bli än tydligare när klimatet hamnar på bordet, och den omställning vi måste göra.

Medan nationalism, traditionalism och konservatism ofta går hand i hand med klimatskepticism, säger hon, är freds- och kvinnorörelser starka inom det organiserade arbetet för klimat, rättvisa och säkerhet.

– Kvinnor och barn drabbas hårdast av klimatförändringar. Det blir allt mer våra frågor. Det kommer.

Blir du aldrig ledsen – över valresultatet och bakslagen? 

För första gången blir Gudrun Schyman tyst en stund. Sedan säger hon:

– Inte sådär, alltså… 

Kort paus.

– Jag ser ju historiskt på de här sakerna. Nästa år är det hundra år sedan kvinnor fick rösträtt i Sverige. De höll ju på länge – tänk om de hade lagt av efter tio år?! Se hur de reste, hur de slet. Jag kan känna mig besläktad med dem, som jag kammar igenom Sverige. Bär bokpåsar. Det är så det går till. Förändringen börjar, och sedan fortsätter den.

Gudrun Schyman framhåller gärna att andelen manliga medlemmar har ökat till i dag runt 25 procent, och att feminismen inte är den enda utgångspunkt partiet har:

– Det handlar också om klass, sexualitet, etnicitet, funktionalitet. Vi är intersektionella, och ser man det, öppnar man för fler att vara med – och vi får en annan könsmässig blandning. Våra manliga medlemmar är dels yngre män, som inte vill in i en patriarkal pansarutrustning; dels äldre, 60 plus, som inte längre riskerar sin karriär och som kanske har påverkats av att ha döttrar.

Hon tror att partiet klarar sig utmärkt utan henne längst fram. Huruvida hon själv kommer att sakna strålkastarna säger hon inte.

– Jag försvinner ju inte. Men jag har ofta förväntats vara med, till exempel av medierna: ”kommer Gudrun?” Då kommer de. Det har nog inte alltid varit helt lätt för andra att ta plats, i skuggan av mig.

Hon står kvar på Fi:s riksdagslista, för det fall ett extraval skulle bli aktuellt.

Ewa Stenberg: Utan Gudrun Schyman kan vi säga adjö till Fi